Äntligen, äntligen, äntligen lyckas jag få bäbisen att sova middag, två timmars total tystnad som givetvis bryts så fort jag sätter mig och börjar skriva här. Ha.
Om någon idiot skulle få för sig att konstruera en väckarklocka speciellt för bäbisar vet jag ett par ljud som skulle funka bra.
Som sagt; ljudet av tangenterna när jag försöker hinna med att blogga några meningar.
Ljudet när jag lägger upp mina glasögon på hyllan ovanför sängen för att jag tror att bäbisen sover och vill passa på att sova en stund, jag med.
Till exempel.
Nu har jag sovit så lite, så länge att jag har glömt hur man gör. Bäbisen sover plötsligt i nästan fem timmar i sträck en natt och jag vaknar efter två som vanligt och ligger sedan bara vaken och bara väntar på att han ska vakna.
Förr eller senare gör han ju det. Som tur väl är. Något annat vill jag inte ens tänka är möjligt.
Man behöver inte sova för att drömma mardrömmar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar