Skräpmorsa

Babysim igen, och det är varmt och skönt och mysigt och vi grälar inte.

Mycket mer än så kan man väl inte begära.

Bäbisen är fortfarande hypermammig och jag blir lite smågalen på det ibland. Ibland tycker jag att det är mysigt. Lite skönt att jag alltid kan trösta, men hemskt jobbigt att maken inte kan det.

Speciellt när man vill sitta och mecka med sitt eget en liten stund, vara sig själv och inte bara ägna sig åt bäbisen.

Jag vill egentligen inte vara en sådan mamma, som vill ha egen tid, klart att barnen alltid kommer i första rummet, men faktiskt känns det som att jag också måste få lite tid annars bleknar jag bort och dör.

Jag ställer självklart upp och ammar, byter blöja, leker och kånkar hela natten och hela dagen, men på helgen när maken är hemma vill jag gärna att bäbisen kunde få vara lite pappig ett tag. Fem minuter eller så. En halvtimme, rent av. 90 minuter så man kunde få se en film någon gång i halvåret.

Det där sista kommer jag att ångra bittert, när jag kommer för att trösta och han skriker Nej, jag vill att pappa ska komma!!!

Men just nu känns det så.