Ja, se det snöar litegrann, men inte så det sätter några spår än så länge. Liten tur på stan och ryggen värker. Jag blir inte bättre än så här tydligen, nu känns det snarare som att det går utför igen.
Att försöka hitta en baddräkt i januari är ju inte heller det enklaste.
Jag tänker mycket på att skriva i allmänhet men inte på någon särskild berättelse. Jag vill inte skriva JUST NU. Sedan vill jag skriva. I allmänhet är jag positivt inställd till skrivandet. Men inte just nu.
Det är så skönt bortkopplat här i bäbis-limbo. Man hinner knappt läsa en tidning, missar ständigt nyheterna, träffar inget folk. När man går ut så är det tre varv i parken eller till affären efter mer babykläder eftersom de jag köpte förra veckan har blivit för små.
Har jag tid att sitta vid datorn och slösurfa någon gång, med en sovande bäbis hängande i halv sju på armen, så är det förmodligen pampers.se eller fisher-price.com jag hamnar på.
Världsfrånvänt var ordet, sa Bull.
Jag vet att jag borde må dåligt över det, jag förväntas vara uttråkad och frustrerad för att min karriär går i stå (ha!) eller för att jag inte kan åka ner på stan om jag inte lämnar brösten hemma, men det gör jag inte.
Inte har jag väl något tillnärmelsevis lika roligt, viktigt, stimulerande, angeläget som väntar på mig någon annanstans?
Någon gång, kan jag medge, hade det varit skönt att få sova mer än två timmar i sträck. Men den tiden kommer tids nog. Och sedan är det bara brant utförsbacke till dess jag får sitta uppe, sömnlös igen, till klockan fyra på morgonen och vänta på att han kommer hem i ett stycke, någorlunda nykter.
Nej, jag trivs bäst här, som Ferdinand säger, där jag kan sitta och lukta på bäbisen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar