Det och mjölk

Det gamla året avrundades i all stillhet med väldans god mat, god dessert och en stillsamt gräl vid halv tolv som gjorde själva tolvslaget väldigt dämpat. Bara en slatt cider i glasen, en skål med önskan om ett gott nytt år, ett par minuter framför vardagsrumsfönstret utanför vilket man kunde se fyrverkerier över alla hustaken runt omkring. Sedan det vanliga mata-varannan-timme-köret.

Same procedure as last year.

Maten var verkligen helt osannolikt god och nog något av det godaste som någonsin presterats i detta kök. Han kan, min gubbe, även när han är sur på mig.

Eller också är det så att allt blir gott om man kokar det i portvin och hönsbuljong.

Av princip.

Vad vet jag? Portvin var en alldeles ny bekantskap i mitt liv, men om det kan åstadkomma sådana underverk med en bit rotselleri, fläsk och några charlottenlökar har jag en känsla av att vi kommer att bli riktigt goda vänner.

Fast vad har väl jag att erbjuda portvinet i gengäld mot dess vänskap?

Inte ens med inanimate objects fixar jag det här med vänskap.

Jag får gratisprover ibland, som jag ska dela ut bland mina tänkta vänner, en sorts marknadsföringsgrej. Jag får förstås behålla allt själv och skriver sedan rapporter fulla med hittepå, massvis med kloka och dumma saker som mina låtsasvänner har sagt.

Tur att jag är lite multipel i min personlighet så att jag lätt kan inneha alla sorters åsikter på en gång. Just i det läget i alla fall.

Det är väl höjden av ensamhet, när man inte ens har någon man kan ge bort saker till. Fast inte ensamhet. Att inte ha några vänner är inte det samma som ensamhet.

Jag saknar inte riktigt det att ha en massa vänner. Jag har ingen ork över till sådant. Får jag en timme för mig själv behöver jag ägna mig just åt mig själv.

Det sista jag behöver är fler människor som förväntar sig något av mig.

Har jag en timme över någon gång så gör jag gärna som jag gjorde idag. Ser en film. I am Legend, med Will Smith. Jag gillade inte slutet, men jag kände verkligen hur min hjärna var svulten på berättelser, hur den bara sök i sig alla detaljer, alla tankar bakom, alla premisser och hur de hanterats i just den här filmen.

Hur många gånger har jag inte önskat att jag var ensam kvar på jorden?

Berättelserna är viktiga. Det står på min lista över sådant jag inte får glömma.