Kanske skrev jag den.

På det stora hela en riktig skitdag.

Trött. Sjuk. Fattig. Ledsen.

Osv.

Inget vidare med andra ord.

Jag behöver ta mig i kragen, men får inget grepp. För trött. För sjuk. För fattig.

Och för ledsen.

Det måste vända snart. Eller måste och måste. Klart att det inte måste. Jag var ju uppe alldeles nyss. Det har ju precis bara vänt neråt.

Det här är bara början på en lång historia, sjunger han i mitt bakhuvud.

Jag vet inte hur den slutar. Men den är ändå så bekant.

Kanske har jag läst den förut.