Jag brukar annars vara mer lik En-dum-en.

Ny månad igen. Det snurrar lite för fort. För fort för tröga mig, i alla fall.

Inget blir gjort. Inget blir bra. Inget blir.

Bäbisen är söt och snäll och förtjänar så mycket bättre. Maken förtjänar bättre. Store sonen likaså.

Världen förtjänar bättre.

Men det får den inte.

Så det så.

Dumma jag har i ett anfall av ekonomiskt och medicinskt förnuft inte beställt något godis den här veckan. What was I thinking?

Tur det finns blockchoklad.

När den tar slut går jag ut i parken och försöker tappa träden på kåda. Det var godis förr i tiden har jag för mig. Fel årstid? Skiter jag väl i.

Den som påstår att frukt är godis har aldrig haft riktigt depressions-godissug.

Apelsiner? Bananer? Till och med en melon ligger och skräpar i kylen och vill bli äten.

Men man får inte som man vill, alla gånger.

Kanske inte ens någon gång.

Jag säger som dockan Dockan: Jag vill ha godis!