Mitt i röran som är mitt liv lyckades jag missa min mammas födelsedag. Det betyder inte att jag inte saknar henne. Inte heller att jag inte tänker på henne. För det gör jag. Ofta. Det är bara det att tiden går så fruktansvärt fort. Den rusar mot dagen då mina ungar inte heller har någon. Den ser jag inte fram emot.
Det är en speciell tomhet det där att inte ha någon mamma. En särskilt hjärtskärande sorg.
En sådan som bara en mamma kan trösta bort.
Moment 22 kallas det för.
Det är så mycket jag hade velat hinna med innan det tar slut, som jag nu börjar inse att jag aldrig kommer göra.
Åka skidor nedför ett fjäll med utsikt över havet vill jag minnas att jag skrivit om förut.
Skaffa ett halvt dussin ungar.
Bygga mitt eget hus.
Fotvandra en längre sträcka kan jag ju glömma, om jag inte ändrar definitionen av längre till ungefär fem kilometer.
Bli dansare.
Och så vidare.
Måla om hallen hade jag tänkt hinna med. Ta hand om mina barn tills de är stora och har hittat någon annan som är viktigare än mig, likaså.
Och så den eviga tvätten. (Som numera utförs med hjälp av nötter! Ha!)
För övrigt tycker jag att Tradera borde ha en funktion liknande den Svenska spels Spela lagom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar