Att göra

Supermorsan fixar allt, till och med drivrutinskonflikter, med dreglande bäbis på armen dessutom. Fy fasiken vad bra jag är och all is well in the world.

Jag drömde om någon som jag inte träffat på en tio år eller så. I drömmen hälsade jag på hos henne i ett hus jag aldrig varit i och hon hade målat en miljon små bilder som satt överallt på väggarna och låg överallt på golven, till och med ute i trapphuset. Jag gick omkring bland dem, försökte låta bli att trampa på dem med mina stora leriga vandrarskor, och här och där såg jag bilder som fick mig att känna att Jag vet hur det känns.

Jag vaknade med ett oerhört sug att måla sådana bilder.

Istället gjorde jag en enorm mindmappad Att göra-lista som jag har kämpat mot hela dagen.

Tvätta. Check.
Diska. Check.
Torka av bordet i vardagsrummet. Check.
Fixa sonens dator. Check.
Krama bäbisen. Check.

Tusen saker återstår att göra, men jag behöver i alla fall inte tänka på alltihop hela tiden nu när det sitter där på pappret.

I något hörn borde jag skrivit något om att skriva, men det kändes inte lönt.

Däremot skrev jag: Blogga

Check.