Stackars maken får följa med till Odugliga hustru-timmen och där hör han inte hemma, vilket han ägnade timmen åt att göra klart för alla närvarande. Så att jag inte skulle få för mig att känna lite stöd eller så.
Dumma jag.
När de frågar honom hur han känner inför mina problem kommer han med långa utläggningar om mina fogar och de ser väldigt frågande ut.
Tror han verkligen att de har något att göra med varför jag är där? Eller försöker han bara släta över?
Det verkar tyvärr som att han tror att allt ont har sin rot i mina fogar.
Det verkar tyvärr som att han inte har hört ett ord jag har sagt, så länge vi varit gifta.
Varför har du inte sagt något? Nyårsafton all over again.
Och jag känner mig så trött. Och så ensam.
Och så trött.
Och så är det något konstigt med mina händer.
Men jag får ett mail från en kvinna jag aldrig träffat, som inte vet någonting om mig, men som skriver att jag är en god mor.
Jag tror henne inte. Men jag blir glad.
Eller, något motsvarande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar