Bäbisens BVC-sköterska har förmågan att få alla föräldrar att tro att just deras barn är det vackraste, mest begåvade och fantastiska barn hon någonsin har sett, och det är ju en bra egenskap hos en BVC-sköterska. Hon ser verkligen helt betagen ut när hon tittar på honom.
Det kan jag leva med.
Store sonen har däremot åkt på influensan i år igen, och det kan han knappt leva med. Usch, så sjuk han är, orkar inte ens sitta vid datorn, och då förstår ni, då är det illa.
Inget kan jag göra åt det, så jag köper en hel kasse med godis, glass och tidningar till honom på vägen hem från BVC. Sådant brukade alltid få mig att må bättre när jag var liten och sjuk. Så till den milda grad att jag var övertygad om att jag var en sådan människa som blev frisk av godis, att det i själva verket var nyttigt för mig att äta massor av snask som vi kallade det på den tiden.
Min mamma trodde inte på mig.
Ordet snask har inte använts om godis sedan våren 1976. Sedan vet jag inte vad som hände. Det får gärna fortsätta vara obsolet, det gör då rakt inte mig någonting. Däremot vill jag gärna ha tillbaka ordet läskeblask.
Det fattas mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar