Kvinnan från ingenstans

Store sonen mår lite bättre men äter ingenting. Jag är för upptagen med lille sonen för att orka truga.

Inte borde man få lov att ha mer än ett barn om man är så otillräcklig som jag. Kines skulle jag ha varit.

Men nu är jag inte det. Knappt ens norska är jag men ändå letar jag upp texten till en nordnorsk vaggvisa som vi sjöng i musikskolan som barn och sjunger för min bäbis så han ska få lite kontakt med sina avlägsna rötter. Han är ju bara kvartsnorrman, liten som han är. Men han blir glad när jag sjunger för honom, och det är ju alltid trevligt.

Alltid och alltid, det har väl aldrig hänt förut, men trevligt var det nu i alla fall.