Alla mina hjärtan

Hjärtats dag och kanonväder så jag och mitt lilla hjärta promenerar en bit och sedan hoppar vi av en impuls på en buss vi aldrig har åkt förut och åker längs med havet, och det är knallblått, inte ett dugg likt det stora gråa jag visat bäbisen förut och jag pekar ut Långa bryggan och berättar att dit ska vi åka med pappa när det blir sommar och så ska lilla hjärtat få ha sina badbrallor även om det inte är lördag och så ska vi bada, han och jag och pappa, och han hoppar av glädje i mitt knä och vill plumsa i med det samma.

Vi kliver av vid ett stort köpcentra och jag köper upp alla mina pengar på presenter till mitt stora lilla hjärta i den första affären vi kommer in i. För mina sista kronor käkar jag och lilla hjärtat sedan lunch på McD's, jag en QPCheese med coca, han gnager med sin enda tand på en äppelklyfta och efter att han spottat ut alla smulor som uppstår sköljer han ner äppelsmaken med bröstmjölk. Sedan hoppar vi på bussen hem igen och han somnar i mitt knä innan busschauffören hunnit stänga dörrarna.

Jag kramar honom hela vägen hem, 40 minuter, och tittar på havet, det knallblå, och känner solen som värmer genom rutan och har det ganska bra.

Jag minns hur jag en gång såg en kvinna på en annan buss, en inte särskilt attraktiv kvinna, med ganska avsevärd övervikt och tvivelaktig klädsmak. Hennes tal var grovt och ogrammatiskt och visade inte tecken på något större intellekt. Jag minns hur jag såg alla hennes brister och tänkte att Ok, det kunde varit värre, jag kunde varit hon.

Och så klev hon av bussen och rakt in i armarna på en man som gav henne en lång innerlig kyss innan de vandrade hemåt, tätt omslingrade.

Och jag tänkte att Jag önskar att jag vore hon.

Om jag bara hade någon som älskade mig skulle det nog inte spela någon roll om jag var ful, fet och dum.

Nu, flera år senare, är jag ful, fet, sliten och oduglig.

Men jag har någon som älskar mig. Och oavsett hur mycket jag gnäller över min tillvaro är jag oerhört tacksam för det.