Jag fryser, så bäbisen får en massa nya pyjamasar. Som det brukar vara.
Sandra-logik, kallar maken det för.
Pyjamasarna finns i affärerna, långt hemifrån. Vi promenerar dit. Tjock-mamma behöver motion och bäbisen behöver sova i lugn och ro i vagnen.
Det är skönt att gå, om man bortser från att det gör så in i helvete ont. Mer och mer för varje vecka. Jag som trodde det hade åtminstone avstannat, på en halvdan nivå.
Skräcken, att det är så här nu, är inget mot insikten, att det här kanske bara är början.
Jag ska kanske passa på att njuta av smärtorna idag. I morgon kanske jag kommer önska att jag bara hade så här ont.
Plånboken kvider den också. Men nästa vecka kommer studiemedlet!
Undrar hur många gånger om jag kommer hinna göra av med de pengarna, innan jag inser att de är slut?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar