Och bäbisen fick sitt första Happy Meal (leksaken och fruktpåsen alltså, jag åt nuggetsarna (yikes!) och maken fick juicen)

Maken vill inte lämna Linköping utan att först se Bergs slussar. Så då gör vi det.

Måste vara något med testosteron. Jag begriper det i alla fall inte.

Visst. Jag har aldrig sett en slussning förut. Och det är lite intressant att se på hur de gör.

En gång. Sedan är det bra för min del.

Som tur väl är finns det en glasskiosk. Det kan rädda de flesta situationer.

Tyvärr sover bäbisen en lång stund, medan vi tittar på båtar i trappa. Det bådar inte gott för hemresan.

När han vaknar är han mycket riktigt inte så glad över att tillbringa flera timmar fastspänd i sin bilbarnstol.

Vi gjorde ju det här hela dagen i går, tycks han säga.

Och jag är benägen att instämma.

Det går i alla fall. Med en hel väska fylld med leksaker och en väska (min) fylld med sådant som kan fungera som leksaker kommer vi till sist hem igen.

Det känns som om vi varit borta i ett par veckor. Men vi åkte i går morse.

Ingenting har hänt.

Men tröttare kan ingen vara.