Jag ska aldrig åka någonstans någonsin mer så länge jag lever säger jag till dem när vi skiljs åt och de skrattar för de tror väl att jag skämtar (en sådan lustigkurre som jag ju tydligen är) men just där, just då, är det blodigt allvar och jag önskar att jag aldrig åkt dit, att jag aldrig träffat dem.
Jobbigt att resa med småbarn försöker någon men det är de stora i min familj som tar knäcken på mig.
Ingen riktig kvinna är jag som inte klarar av att vara reseledare åt allihop och organisera allt utan att bli stressad och irriterad.
Bäbisar är de så stora de är som inte kan ta ansvar för någonting utan bara står hjälplöst och väntar på instruktioner från mig som inte kan ge några vettiga sådana med all gröt som jag har istället för hjärna just nu.
Den enda riktiga bäbisen gråter sedan hela vägen hem. Aldrig mera bilen tänker nog både han och jag.
Aldrig mera det här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar