Total härdsmälta och jag måste dra mig tillbaka efter premiären medan de andra festar och minglar och firar. Så ont i kropp och själ. Får ingen ro. Ingen luft. Bara gråter.
Jag har inget här att göra. Det här är inte min familj. Jag hör inte hemma här.
Så ont. Så ont.
Jag önskar att jag hade en familj som slöt upp så här på store sonens födelsedag nästa vecka, som en självklarhet utan att jag behövde be om det.
Vad är det för fel på mig som inte kan åstadkomma det med alla dessa släktingar?
Jag önskar att jag hade lagt alla mina resurser, fysiska, emotionella, ekonomiska, på hans födelsedag istället.
Men han ville nog hellre åka hit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar