Där tog jag slut

Bestämmer mig för att det får bära eller brista och köper present till store pojken för allt jag har och lite till. Sedan slår jag in allt som sitter löst där hemma i förhoppningen att han om han inte blir glad åtminstone ska bli lite överväldigad av volymen av födelsedagspresenterna.

Går det så går det. Och jag har i alla fall gjort så gott jag kan.

Som att det skulle vara värt något.

Här någonstans tappar jag humöret, luften, lusten, gnistan, orken och farten. På en gång. Jag orkar/hinner inte fixa middag utan tar ett par mackor i stället och sedan finns det ingen mjölk till bäbisen som inte kan somna utan bara vill äta och bli buren av sitt tomma skal till morsa.

Arg blir jag, och trött och ledsen.

Men mest arg.

På allt och alla.

Men allra mest på mig.

Nu vill jag inte mer. Nu orkar jag inte. Tyar jag inte. Ids jag inte.

Inte mer.