Vi har inte riktigt hunnit komma ikapp efter allt stök så vi tar en slappedag till. Lite tvätt, lite disk men mest bara kramas och vila, leka och busa.
Sedan blir det ju helg igen.
Jag känner mer och mer hur jag inte orkar med. Hur jag brister på alla sätt, för alla människor i min värld. Hur listan över sådant som jag redan borde ha gjort blir längre och länge, samlas i sjok kring mina fötter så jag snavar när jag försöker ta ett steg framåt.
Jag vill bara sjunka ner på knä i alltihop, bara sjunka ner.
Bara ge upp.
Men det får man inte.
Jag inbillar mig i alla fall att bäbisen mår lite bättre.
Men jag inbillar mig så mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar