Ut och ränna gatlopp och leta, leta, leta efter den perfekta presenten till store pojken och jag vet ju att den inte finns, eller åtminstone att den inte finns inom räckhåll för min plånbok men om jag springer tillräckligt mycket på mina glappande fogar kanske universum tycker synd om mig och flyr mig en avans.
Eller också inte.
Ännu en timme på hemmet för odugliga mödrar och jag känner verkligen inte att jag får något ut av det när det bara är tio minuter prat på allvar och varje gång det hettar till hänvisar hon till vuxenpsyk. Det fins väl egentligen inte någon större vits med att jag ska släpa bäbisen tvärs över stan en gång i veckan bara för att han ska få se Zlatans hus och drägla över leksaker inpyrda med främmande bäbisars dregel.
Kanske skulle vi lika gärna kunna stanna hemma? Jag mår ju ganska bra.
Om man bortser från det mesta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar