Manin börjar avta så smått men jag tänker fortfarande på det här företaget jag hade velat starta. Om jag kunde göra det utan att riskera något, utan att investera något.
Det är så mycket jag inte kan, inte vet om att driva ett eget företag så jag lånar en bok om bokföring för idioter. Jag misstänker att den inte kommer att bli läst. Som med allt annat jag drar igång kommer det att få blekna bort och självdö och om jag blir påmind någon gång i framtiden, till exempel om jag läser den här bloggen, kommer det att kännas främmande och som något någon annan har gjort eller tänkt.
Som med alla andra projekt som ligger där hemma, tidningarna jag skulle göra collage av, jeansen jag skulle sy lapptäcke av, alla DoRedo-kläder, alla stickningar. Jag blir hela tiden lite förvånad när jag får syn på dem, undrar vad de gör där och sedan lite skamsen när jag kommer ihåg hur ivrig jag var, hur viktigt det kändes, hur bra det skulle bli.
Men för att gnida lite välbehövligt salt i mitt framtida jags många sår; Karusellen Second Hand - Köper-Byter-Säljer allt som har med barn att göra.
Öppnar inte alls snart om ens någonsin i en stad nära dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar