Inspirerad av mitt förrådsröj ger sig maken på köket och tömmer alla skåp.
Så långt har vi tydligen kommit i vår relation nu, att vi kan börja slänga varandras skräp. En milstolpe, indeed.
Problemet är att Lillen är sjuk och inte har sovit och följdaktligen har inte heller hans mor sovit och det blir sjukt jobbigt med ett gnälligt barn och en lika gnällig mor och en frånvarande (i köket, alltså) far. Alltså blir inte jag lika glad över hans insats i köket som han blev över min insats i förrädet härom dagen.
Obalans i äktenskapet, igen.
Vi försöker rädda dagen med säsongens första glass vid Långa bryggan. Den är god och solen värmer nästan lagom mycket. Men den når inte riktigt ända fram, glasstackaren.
Det är inte glassens fel dock. Inget är kul när man bara vill sova.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar