Kanske inte

Och så är jag till sist tillbaka i min Lilla låda i Arlöv. Ingen har saknat mig här. Men ändå. Det är skönt, på något sätt.

Den summande tystnaden i Lådan, i fjärran stimmet av en dagisgrupp, knattret från datorn i Lådan bredvid.

Ni hör, jag har saknat det.

Jag gör ett sista försök (för tredje gången) att skaka liv i Nätskrivarna. Kanske, kanske kan någon av dem ta mig i kragen och tvinga mig att fortsätta med någon av mina texter.

Kanske inte.

Och om ingen gör det blir väl Konrad kvar där i 1500-talets Italien. Stackars barn. Så jag har ställt till det.

Igen.

Humöret, liksom vädret, ser vackert ut men det blåser någon djävulskt ifrån norr. Det finns en risk att man blir liggande med istappar i skägget någonstans längs Lundavägen.

Kanske hittar någon mig till våren.