Äntligen tillbaka i den lilla lådan efter nästan en vecka. Inget har förändrats, förutom möjligtvis allt.
SaNoWriMo visade sig vara ett effektivt sätt att sluta skriva på, Det gick väl två och en halv dag och sedan har jag inte skrivit ett ord. Stackars Konrad och stackars Birger lämnade till sitt öde. Nina tänker jag inte tycka synd om. Hon är stor nu, hon får klara sig själv.
Hon slutade till exempel på plats 119 i Bok-SM (av 466, så det var väl inte så pjåkigt).
Själv är jag trött, efter en gnällig natt och efter en turbulent vecka. Jag har fortfarande inte lämnat besked till L&B att jag inte kommer att kunna jobba åt dem. Jag vet inte varför det ska vara så svårt. De sitter ju knappast och håller andan och väntar på att jag ska höra av mig.
Jag bara skäms över allt jag dragit upp och satt igång i denna maniska yra. Jag borde hoja runt och plocka ner alla lappar jag satt upp, men orkar inte.
Kanske i morgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar