Det är makens födelsedag och han har önskat sig så kallad egentid. Därför tar jag Lille vännen med mig ut i vagnen hela dagen, som på den gamla goda tiden. Det blir förvånansvärt lite tid för bara honom och mig nu för tiden och jag undrar om det alltid kommer vara så nu.
Nu är han med sin pappa några månader. Sedan ska han vara på dagis och skola och fritids och träning och scoutläger och kollo och internatskola och sedan flyttar han väl också till Australien för det gör de ju när de blir stora.
Idag är det i alla fall bara han och jag. Vi åker buss och shoppar lite. Käkar burkmat på en busshållplats. Sedan åker vi buss igen och shoppar lite till. Till sist käkar vi varmkorv och byter blöja på IKEA innan vi vänder hemåt för att ta itu med matlagning och tårtmontage.
Det blir en lång dag, med många timmar på benen, men maken verkar bli nöjd med sin födelsedag och han blir inte sur för sin present trots att den var för dyr.
Allt vad jag kunde gav jag honom, men det är ändå bara en bråkdel av vad han förtjänar.
Det är lite jobbigt att alltid känna så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar