Jag läser Kate Atkinsons nya och Jackson reflekterar över att man som förälder mäter sin ålder i sina barns ålder, och i hans anda tänker jag att jag är inte en snart 38-årig kvinna, jag är en mamma till en 19-årig son.
Yikes!
Hur gick det till? brukar jag tänka och nu gör jag det igen.
Jag har hela dagen noggrant planerad in i minsta detalj men redan klockan 11 faller allt då människorna inte vill göra som jag har bestämt utan har egna viljor. Och jag tvingas köra bil, trots att jag inte är vid mina fulla fem.
Jag krockar bara nästan en gång. Nu kommer jag inte vilja köra bil på ett tag, i alla fall.
Tur att bensinen är så dyr, så man har något att skylla på.
Det blir i alla fall tårta, och grattis och presenter i all enkelhet (finanskris, var det ja) och ingen är kanske överlycklig men ingen är väl heller direkt missnöjd.
Och jag har gjort en smarrig tårta med blåbär och Riesenfluff, som är bra mycket godare än Dumlefluff visade det sig.
Tröttheten överträffas bara av ryggontet och jag tror minsann att mina fogar är på väg att glida isär alldeles.
Den som ändå hade gallsten. Det kan man ju i alla fall göra något åt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar