Som alltid när jag gör en rivstart så tar det stopp med samma brutalitet. Innan jag ens hunnit få de automatiska bekräftelserna på mina anmälningar har jag tröttnat, gett upp, lagt ner.
Upp som en sol, ner som en rymdfärja vid namn Challenger.
Jag försöker hålla uppe styrfart åtminstone, plöjer alla platsannonser jag kan hitta och drar även iväg ett par ansökningar, men jag vet ju att det bara är ett spel. För galleriet eller för mig själv, kan kanske kvitta.
Det är ju ren tristess, ren frustration, ren uppgivenhet som nu kanske driver mig till att försöka vara lite vuxen. Försöka låtsas vara.
Om jag bara ska sitta av tiden i min lilla låda för att inte störa dem där hemma, och jag inte ska skriva något under tiden jag sitter här, då kan jag väl lika gärna sitta på ett kontor någonstans och få betalt för det. 8 timmar om dagen är ju en ohygglig massa tid, men om man får betalt så.
Jag gör ju inget med all den tid jag har nu, ändå.
Kanske om man jobbar heltid att man kan ta sig en långhelg någonstans någon gång om året, utan man och barn och skriva av sig lite.
Eller så har man råd att börja supa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar