fredag, mars 13, 2009

Stämmer på millimetern, sa gumman som hade måttband av gummi

Glyttarna i hytten bredvid låter för jävla mycket och hindrar mig från att skriva de sista tusen orden som jag behöver för dagens ackord. Det är helt och hållet deras fel att jag inte blir någon framgångsrik författare.

Alltid hittar man något att skylla på.

Gårdagens ordskörd som jag var så nöjd med kändes idag helt otillräcklig när jag insåg att det ju blir fel att räkna som i NaNoWriMo när jag bara skriver må-fre. 1667 måste bli 2500 om det ska bli några 50 000 på en månad.

Panikslagen ett tag, sedan stressad, sedan bara trött. Och när mina nya grannar flyttar in och bara låter ger jag upp. Igen. Pluggar in hörlurarna i SR Atlas och bestämmer nya regler. Jag börjar ju mitt i månaden. Alltså kan jag bara bestämma mig för att skriva 30 dagar. Minus helger. Alltså, sex veckor istället för fyraochenhalv.

Hey presto så är 1667 helt ok igen. Och trots att jag bara kommit upp i 1561 under mitt första låd-pass idag så är jag fortfarande on track eftersom jag igår klämde ur mig drygt 2100.

Så bra det kan bli när man använder ett elastiskt måttband för att mäta sina framgångar.

Inga kommentarer: