Människan lever tyvärr inte på Anton Berg allena

Och så blir man ett år äldre igen, vad nu det ska vara bra för.

Det har ju inte hjälpt hittills.

Men nybakade frallor får man tydligen till frukost när man är 38, och fin chokladbit till teet, minsann. Och sådant kan man väl vänja sig vid, om man nu absolut måste.

Dessutom upptäcker man att folk har satt in pengar på ens konto, när man är 38, och det vänjer jag mig gärna vid, så länge ingen förväntar sig något i gengäld.

Jag har nämligen inget att erbjuda.

Fogarna är fortfarande i sönderfall och jag borde inte sitta här, borde inte sitta här med benen i kors, men jag vet inte vad jag annars skulle göra, jag vet inte vad man annars gör när man är 38 och inte duger någonting till.

Sitta i liten låda och försöka döda tid, tills det blir dags att gå hem.

Man kan inte döda tiden, jag vet det. Tiden dödar mig, så småningom.

Men den har inte lyckats ännu, trots att den haft hela 38 år på sig, så kanske, kanske om jag förtiårskrisar tillräckligt, att jag kunde få uppleva 39 och 40 också.

Och om jag äter mer frukt och grönsaker.