Eftersom jag missat att gå och skriva i min lilla låda i två dagar så kan jag ju lika gärna skolka i dag också och när maken vill gå på stor invigning av ny köplada hänger jag på. Jag sålde ju inte bara Lillens urvuxna byxor igår, utan även en vårjacka som det var tänkt att han skulle ha nu när Bore drar sig tillbaka.
Det blir ju svårt nu, dårå.
Lillen får en ny och fin istället för den gamla secondhand-trasan och så har de 50% på lego i nya leksaksaffären (yikes, människor, armbågar, eller?) och jag grämer nästan, men bara nästan, ihjäl mig över alla tusenkronorslådor jag inte har råd att köpa för halva priset. Där hade julklapps- och födelsedagspresenter för de kommande tio åren kunnat vara avklarade och betalade om man bara hade varit lite stadd vid kassan. Men närå. När det regnar lego har Sandra knappt inga pengar.
Varsin tvåårspresent till Lillen och hans nästan jämngamla kusin blir det och det är väl gott nog det.
Sedan vill maken utforska hela eländiga komplexet och det håller på att sluta illa då vi fastnar på tredje våningen och inte kan komma ner för det är för mycket folk som trycker på nedifrån. Crowd control är inte en kompetens som det för invigningen anlitade väktarbolaget verkar besitta. Köer spärrar och blockerar utrymningsvägar och folk trängs och får panik.
Ett tag ser det ut som om vi måste evakueras via helikopter men så blir det en lucka vid rulltrappan och vi kommer ner en våning och kan smita över till grannbyggnaden.
Så överlevde vi det äventyret också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar