Och nu gnäller jag även i Twitterformat. Så bra då...

Jag ger upp. Igen. Intet nytt under solen.

Jag kan inte skriva. Det är ingen mening med det här.

Och så vidare, och så vidare.

Jag tröttar ut mig själv med alla dessa upprepningar.

Kom med något nytt någon gång.

Det verkar inte finnas någon gräns för hur mycket tid man kan slösa bort även om lådan man sitter i är ganska liten.

Eller om man själv är ganska sliten.

Rim utan reson, tant utan ork.

Den här lådan blir mitt förnufts död.