Det finns ett enormt motstånd mot att komma igång den här veckan. Kanske för att den är så kort. Kanske för att jag har så ont i ryggen, så dåligt humör, så felaktig inställning.
Det blir i alla fall inget skrivet, inget tänkt, inget meningsfullt planerat på hela dagen.
Och inte blir jag rik heller.
Men i slutet av dagen slänger jag i alla fall ihop en omgång lefser, sådana som min mormor brukade baka, eller åtminstone till förväxling lika.
Det måste vara det enda bakverk i världens historia som inte är godast när det är ljummet direkt från ugnen. Don't ask me why, men så är det.
Kanske är det hjorthornssaltets fel.
Och så fort jag har tänkt det måste jag Wikipedia det också. Hur gjorde man innan, egentligen? När man undrade något och inte hade tillgång till att dra en snabb Google?
Innan man har hunnit ta sig till närmsta referensbibliotek har man ju glömt vad det var man undrade över, menar jag.
Ofta hinner jag själv inte ens till datorn.
Men idag hann jag. Och nu vet jag precis så mycket om hjorthornssalt som jag behöver för att kunna gå vidare med livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar