Tacka vet jag TV

Hela familjen går på 18-månaderskontroll, men ingen får någon spruta på grund av den galet höga febern som Lillen precis hunnit lägga bakom sig.

Han verkar må bra, men som jag misstänkt får han inte tillräckligt med mat, stackaren. Det får vi (läs: maken) göra något åt.

Själv längtar jag våldsamt tillbaka till min Lilla låda efter över en vecka i familjens så kallade sköte. Hemma är jag bara i vägen.

Och som vanligt är det mitt fel att han inte äter ordentligt. Förbannade tuttar!

Jag vet inte vad jag ska göra i min Lilla låda, nu när skrivandet är ett avslutat kapitel (ha!). Men jag kan inte gå här hemma längre.

Tids nog är det slut på det roliga (eller vad man nu ska kalla det här limbot).

Butiks-dagdrömmeriet får sig ett abrubt slut när maken lurar mig att göra en budget och jag ser att jag kommer gå back en kvarts mille om året, i bästa fall.

Verkligheten är en sådan buzz-kill!