Jag och min spackelspade

Det blir en bastu i vardagsrummet när man ångar bort gamla tapeter. Svetten dryper och musklerna värker och det var länge sedan jag ansträngde mig så, men det går och även om det gör ont är det inget mot hur det var förra året och bara därför är det skönt.

Smärta är relativ. Så väldigt relativ.

Det tar så mycket längre tid än jag hade tänkt mig.

Jag tänkte: vi ångar i kväll (läs: igår kväll). Spacklar lite snabbt, slipar lite snabbt. Sedan målar vi ett lager i morgon bitti och ett vid lunch-dags. Sedan kan vi flytta tillbaka alla möblerna i tid till en tv-kväll med popcorn och mys ca 20.00.

Wow, vad jag är naiv.

Än i dag förundras jag över hur naiv jag kan vara.

Det blir inga jävla popcorn här, säger jag bara.

Bara en kort rast, att sitta vid datorn och svettas lite över ett glas pärondryck.

Surfa på stick-sajter.

Söka efter någon annan jag kan bli.


Och sedan är det bara att ånga vidare.