Not bloody likely, though

Jag är så trött att jag ser i kors, men det blir ändå inte tillfälle till vila. Att det ska vara så förbannat svårt att sova.

Sova, äta, reproducera sig. Allt sådant ska gå av sig själv tycker jag och det är ett underbetyg till det samhälle vi skapat att det som är naturligt och rätt har blivit så svårt.

Jag finner ingen ro i mitt sinn'. Och inte i min lägenhet heller. Jag vill UT!!! Ut och bort härifrån och HEM, var nu det kan vara.

Jag är bara sur och trött och frustrerad och det hjälper inte ett dugg för när dagen är slut är jag precis där jag var när dagen började.

Kanske ska prova en annan approach i morgon!?