Det är en fin egenskap att veta när det är dags att ge sig.
Den egenskapen besitter inte jag.
Men idag klarar jag knappt lyfta armarna överhuvudtaget, och jag vill bara gråta när jag ser eländet, så jag tar bäbisen och flyr till Myrorna för lite retail therapy.
Jag kan inte vara Judith L mer än en dag i taget.
Det blir en massa garn och en resegarderob till sonens kostym och när jag kommer hem har maken räddat allt med två lager färg och vi kan flytta tillbaka in i vardagsrummet framåt kvällen.
Bara fyra dagar senare än jag hade planerat.
Jag är så otillräcklig att jag knappt får luft.
Jag vet inte vad han ser i mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar