Vem är du och var har du gjort av mitt jag?

Till sist är det dags att börja måla. Även om det kanske hade behövts en omgång till med spackel och sandpapper.

Äsch, jag gör det half-assed, som med allt annat här i livet.

Som med livet självt.

Och så blir ju resultatet därefter.

Fan också.

Färgen är kanon. Precis den jag ville ha. Det blir precis så varmt och mysigt som jag hade hoppats.

Men fan vad det ser ut.

Väggen är slät som ett månlandskap. Och det är färgkladd överallt, på varenda karm, list och uppe i taket.

#¤%#, som Kapten Haddock skulle sagt.

Jag vill bara skita i det nu. Jag ville bara skita i det igår, och i förrgår. Bara ge upp och låta det se för djävligt ut.

Acceptera att det här är det bästa jag kunde åstadkomma.

Även om jag hatar att det är så.

Men istället plockar jag upp spackelspaden och börjar om från början. Nya spackelkluttar över hela min vackert rosa vägg.

Det här kommer aldrig bli färdigt.

Det kommer aldrig bli bra.

Men jag har inte gett upp än.