Hon sa: Jag kommer att må bättre snart. Så här dåligt kan jag ju inte må länge till.
Hon hade rätt och fel på samma gång.
Så dåligt kunde hon inte må. Men bättre blev hon inte.
Det tänker jag på när folk säger att allt kommer att ordna sig. När de säger att det är klart att jag får ett jobb.
Det är inte alls klart att det ordnar sig. Det finns väldigt lite som tyder på att det kommer att ordna sig.
Inget i mitt förflutna och väldigt lite i mitt nu.
Men för det sakens skull tänker jag inte bara lägga mig ner och dö.
Kämpa med näbbar och klor är jag dålig på. Men jag ska göra mitt bästa för att hålla mig på fötterna.
Jag är inte hon.
måndag, november 10, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar