Den första snön kommer, helt utan förvarning, och Lillen är lite smått road, mest när han får stå på fönsterbrädan och titta ut på virvlet, inte så mycket när han halkar på klätterställningen som blir såphal med ett lager blötsnö på.
Världens minsta snögubbe är det kanske inte, den vi gör, men ett personligt rekord är det i alla fall. Både för mig och för min lille vän.
Annars är det som vanligt mycket deadlines, jag går sist i säng och först upp. Ingen sömn för de dumma som anmält sig till heltidsstudier när de inte ens har en halv tid att avvara. Inte ens en bråkdel av en tid har jag att avvara, så jag får sitta uppe i natten och skriva dialoger och sonetter.
En del blir bra. Annat blir skitbra.
Hur vet man om man är författare, frågas det i en diskussion jag är tänkt att delta i. Det vet jag.
Det är när man tycker att det man gör är skitbra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar