Men en gullig unge har jag, i alla fall

Det är en galen höst det här. Alldeles för mycket på alldeles för lite tid, för liten yta, för lite resurser, för lite mig.

Jag tvivlar ibland på om det kommer att gå men så ser jag i almanackan att större delen av hösten redan är avklarad och det blir ju inte värre än så här.

Inte värre, bara mer av det här.

Och det här har jag ju redan överlevt. Så då kommer det kanske att gå bra då. Kanske man skulle våga sig på att tro.

Om man vore lagd åt det modiga hållet, kanske. Men nu är jag ju inte det.

Inget mod har jag, ingen begåvning, ingen tid, inga pengar.

Ack och ve, indeed!