Vi (läs: jag) har svårt med ansvarsfördelningen nu när vi båda två är hemma, mer eller mindre. Vem är egentligen ansvarig för barnet, för matlagningen, för städningen, för budgeten? Är det olika på vardagar och på helger? När ska han få vara ledig och när ska jag?
Det känns som att det inte alltid borde vara jag som är ansvarig för precis allting, inklusive hans kalsonger. Speciellt när jag inte alltid är hemma längre. Även om det är en självvald frånvaro, än så länge.
Men han måste hela tiden fråga mig om allting, och det gör att allting, hela tiden, känns som att det är mitt ansvar och jag knäar under tyngden av det.
Jag vill verkligen inte vara någon slags bitterfitta men jag hamnar hela tiden där i alla fall.
Bestäm något själv någon gång!
Men om han gjorde det skulle jag väl bli förbannad för det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar