Åh, så lätt det är att bara falla ner i allt det där igen, trots att jag vet hur det är där nere, trots att jag borde göra allt som står i min makt för att aldrig hamna där igen.
Denna trötthet. Denna sorg. Denna svärta som smutsar ner och förstör allt.
Så var det dags igen.
Jag måste rycka upp mig, tänker jag och sedan hör jag hur de skrattar åt mig, alla rösterna inuti.
Jo, men visst, säger de. Det är ju precis så enkelt.
Ryck upp dig du bara.
Vi väntar här.
Så lätt det är att bara falla ner i allt det där svarta igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar