Förutom att dö, då

Jag kommer ihåg att packa ner usb-minnet men det hjälper inte för innan jag hinner ut genom dörren så kraschar magen och det blir bara till att stanna hemma.

Maken och sonen går ut och jag vilar och springer på toa och vilar igen.

På eftermiddagen försöker jag ta itu med jobbsökandet men det är svårt för jag vet inte vem jag är eller vem jag vill vara. Inte heller vem jag skulle kunna vara om jag verkligen var tvungen.

Skulle jag till exempel kunna vara Hon i kassan på Coop om jag verkligen var tvungen?

Skulle det gå, eller skulle universum vända sig ut och in på något vis? Skulle alternativa verkligheter uppstå spontant eller skulle det bara innebära slutet för mänskligheten?

Det är svårt att söka jobb när man inte vet sådana saker.

Och när man vet att man aldrig skulle komma iväg på ens en ynka liten intervju med den jas-magen.

Jag har ont i huvudet hela tiden, samma gamla spänningshuvudvärk som jag hade alldeles glömt bort men så väl känner igen nu när den är tillbaka. Och så magen då, som nu är kinkig varje dag och kraschar flera gånger i veckan.

Jag vill inte bli sjuk igen men vet inte vad jag ska göra för att förhindra det.