Det är svårt att leva med alla sina tillkortakommanden ibland. Surt när det blir helg så där, utan att man har hunnit med någonting alls.
Som att man skulle kunna kalla det jag har för arbetsveckor. Bah!
Men ändå.
Dessutom har maken börjat ett nytt liv som innebär inget som helst godis i huset. Det kan jag ju leva med under veckorna, för jag har gott om godis i min lilla låda, men på helgerna går jag ju inte dit.
Hur ska man kunna vara så här ledsen om man inte får tröstäta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar