Så fick jag lära mig att det finns en propp i källaren också

Vi har en lugn söndag för en gångs skull. Har ett skönt snack. Går en skön promenad. Maken lagar en god middag.

Mitt uppe i matlagningen går strömmen. Helt och hållet, helt becksvart i hela lägenheten. Alla datorer slocknar. Tvättmaskinen. Spisen. Tutti.

Strömavbrott, tänker man ju då, förstås. Tills man tittar ut genom fönstret och ser hur det lyser i huset mitt emot. Och man går och tittar i ett annat fönster och minsann lyser det inte i det huset också? Maken går ner och tittar utifrån och det lyser i vårt hus också. Både över och under och vid sidan om oss.

Inte utan att man känner sig lite utpekad.

Och ja, vi har faktiskt betalat elräkningen.

Det tar en och en halv timme att få tillbaka strömmen igen och det tar minst så lång tid innan man slutar tänka Ja, men då får jag väl se på tv en stund då...

Istället för dator och tv spelar vi brädspel i stearinljusens sken. Det är himla roligt och jag tänker att det här borde vi göra oftare.

Typ varje söndag eller så.

Men känner jag mig (oss) rätt så dröjer det till nästa strömavbrott.