Lekpaus

Och genast så blev det röd dag så man inte får för sig att göra det här med skrivandet till någon ovana.

Så bra då.

Men jag behöver ju i och för sig sitta på golvet och stapla saker också, klossar och burkar och allt vad man kan hitta. Stapla dem så någon kan riva ner dem och sedan bygga upp dem igen.

Det är så vackert det där. Att betrakta ett barn i lek, intensivt koncentrerad på något jag aldrig får veta för han har knappt några ord alls och inga som kan förklara vad som försiggår inne i det där fjuniga huvudet.

Det måste man också ha tid med.