Bara sorg idag, trots att jag fått sova hela natten, trots att alla har det bra, trots att allting kommer ordna sig.
Jag vill bara gråta, precis hela tiden. Vad nu det ska vara bra för.
Istället tvingar jag mig att jobba med översättningsprovet. Det känns alldeles meningslöst, dömt på förhand att misslyckas kapitalt, men jag SKA göra det i alla fall.
Om inte annat för att det gör ont.
Kan jag ha.
Jag förstår inte varför, vad meningen är med den här typen av golvande sorg. Om meningen är att jag ska ta mig i kragen och förändra mitt liv så att jag inte ska vara så förbannat olycklig precis hela tiden kunde man ju tänka sig mer effektiva metoder än en sorg så tung att jag inte ens orkar lyfta händerna upp i kraghöjd.
Finns det en väg härifrån, snälla visa mig den då, någon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar