Arbetsvecka eller sockervecka?

Måndag morgon, och en ny vecka börjar. Vad tror vi om den här veckan? Hur känns det, egentligen? Helgen har varit seg, långtråkig, ledsam, men nu då? Kan det vara så bra att jag nu går och sätter mig och får riktigt mycket gjort? Det är väl en helt vanlig vecka, för ovanlighetens skull, inga röda dagar, inga tider jag måste passa, ingenting som går bort, bara en hel vecka med utmärkta förutsättningar för att få mycket gjort. Vi får väl se vad det blir av det...

Jag har köpt biljetter till Gbg, i alla fall, nu på morgonen. Sen får vi väl se om jag kan använda dem eller om jag bara har slängt 427:- i sjön. Jag har i och för sig bara skummat igenom seminarieprogrammet, men jag hittade inget som var sådär Wow, det måste jag se! Kanske hittar jag något vid en närmare genomläsning eller så nöjer jag mig med det som finns i montrarna, det brukar vara mycket kul där med. Om inte annat så blir det en liten semester från vardagen. Om jag fortfarande går här hemma i september kommer jag behöva ett break. Förutsatt att jag har råd att åka, då. Och så vore det kul att träffa alla igen, äta middag och höra vad de sysslar med, vad de skriver, hur det går.

Knappt tre veckor till deadline för mitt och E's textsamtal. Jag har ingen aning om vad jag ska lämna till henne. Det känns som om boken är ganska söndertjatad. Nu måste jag bara skriva den, inget mer snack. Men jag har ju inte skrivit något annat. Och om jag skulle skriva något annat, vad skulle det vara då? Jag har kollat efter Kortdeckar-SM och Ballograftävlingen på nätet, det var vad jag minns att jag skrev förra sommaren, men om de blir av i år också så är de i alla fall inte utlysta än. Och det är snart juli!? Har jag missat något?

Veckotidningsnoveller, då? Skulle jag våga mig på det igen? Jag säger att jag ska, gång på gång, men det blir ju aldrig av. Kom igen då! Mera socker!!! Klyschor!!! Förutsägbarhet!!! Du vet att du kan!!! Ja, det är ju det. Jag vet att om det är något som faller sig naturligt för mig så är det klyschorna och det förutsägbara. Jag kämpar mot mitt Harlequin-språk, varje steg på vägen. Men kanske ska jag bara ge efter? Nu kvittar det ju, det ska ju inte upp på textsamtal, det handlar ju bara om stålarna nu!? Skit i stoltheten! (Stolth... - va?)

Man kan ju alltid skriva under pseudonym.