Things fall apart, och tar ny form

Gårdagen gick åt på blodcentralen, men det var det värt. Jag blev helt knockad den här gången också. Det är konstigt, de första gångerna kände jag inte av det alls och nu blir jag helt utslagen efteråt. Nåja. Man lämnar ju inte blod för sin egen skull, och lite sängliggande har väl inte skadat någon, eller? I dag är allt som vanligt igen, och jag kan inte komma på något annat att göra än att gå och sätta mig med mitt manus.

Min huvudkaraktär ska nu lämna landet. Allt känns lite annorlunda i den här omskrivningen, hennes motivation för att åka är inte riktigt den samma som i det första utkastet, och det förändrar ganska mycket. Hennes tankegångar är mer så som jag hade tänkt dem från början. (Dvs inte alls som jag skrev det.) Jag kunde inte begripa varför folk inte förstod hennes skäl för att lämna allt, tills jag tittade närmare på vad jag faktiskt hade skrivit. De hade ju bara läst innantill... Läsare! Can't live with them, osv. Nu har jag nog förklarat henne bättre, tror jag, men jag undrar hur folk kommer att ställa sig till min nya protagonist. Hon blir avsevärt mindre sympatisk i den här versionen. Hon var så uppenbart ett offer i det första utkastet, inte så mycket i det jag skrivit nu.

Personligen gillar jag att hon inte är så... stackarslig, eller vad man ska säga. Hon är lite dum, hemskt omogen och oansvarig. Orättvis, kanske till och med? Jag vet inte. Och antagonisten är inte så mycket monster längre. Det var aldrig meningen att han skulle vara det men han uppfattades så i alla fall. Han är ganska stackarslig i den här versionen. Och hjälten, som inte har kommit in på scenen ännu, ska bli jävligt dryg, har jag bestämt mig för. Det här ska bli roligt, inser jag nu när jag skriver det här, varför sitter jag här och pladdrar? Jag borde gå och jobba på min bok! Ja ja, jag ska...

Jag har haft svårt att komma in i någon ny bok, de senaste dagarna har jag plockat upp och läst några sidor i fyra, fem böcker utan att fastna någonstans. Jag bestämde mig till sist för att jag ska fortsätta på mitt mångkulturårs-läsprojekt och flytta blicken till Afrika efter alla de asiatiska böcker jag har läst på sistone. Jag har lånat tre böcker på biblioteket, och började med Things fall apart av Chinua Achebe, som tydligen ska vara en klassiker. Jag valde den först och främst för titeln, som jag så väl kan känna igen mig i. Den är bra än så länge, men jag har svårt att ställa om mig från de kursiverade orden i de indiska romaner jag läst på sistone som jag till sist hade lärt mig vad de betyder. Nu är alla kursiverade ord obegripliga igen, och de är som uppstickande rötter som jag snubblar över hela tiden. För att inte tala om namnen, som jag har problem med i alla böcker, men ännu mer när jag inte kan läsa dem utan att ljuda ut stavelserna högt flera gånger, och flera karaktärer har ganska snarlika namn och jag är bara för dum för sådant! Jag får nog läsa den två gånger...