Ny blogg, gammalt gnäll

Det går oerhört sakta, men det går ändå framåt. Jag måste påminna mig om det. Om jag fortsätter, även i den här takten, så kommer jag någon gång att bli färdig. En dag kommer jag att skriva de sista orden, och ha en hel, sammanhängande text som kanske vissa skulle kunna betrakta som ett romanmanus. Jag måste bara fortsätta skriva. Och jag måste göra min research. Det är dags nu.

Kanske kan jag göra lite i dag? I sin helt omedvetna kampanj att göra allting lite svårare för mig har maken reagerat på mitt gnäll (över att han övergivit mig för fotbolls-VM) genom att plötsligt ta kompledigt i dag och i morgon. Två arbetsdagar åt h-e... Det var inte riktigt det jag var ute efter. Men om jag inte kan skriva, kanske jag kan surfa på nätet och kolla in Katedralen i Santiago, medelstora fiskebåtar, stora motorcyklar, utombordsmotorer och centrala Oskarshamn? Bland annat. Vad blir det här för bok, egentligen?

I går gjorde jag en ny blogg, Skrivartävlingar, för att inte behöva mailbomba mina stackars gamla klasskamrater så fort en ny skrivartävling dyker upp. Nu behövde jag bara skicka ett mail för att berätta att jag lägger upp all info där hädanefter, och så får de som är intresserade gå dit och kolla.

Det är lite roligt, det här bloggeriet. Först hade jag tänkt att jag skulle ha en med alla böcker jag läser, en med alla filmer jag ser, en med dagbok över mitt skrivande, och en med dagbok över mitt psykiska tillstånd (+en över elefanteriet?). Men det blev en enda. Med lite av allt. Och om det inte var för att jag inte vill att någon som känner mig ska läsa det här så skulle jag kunna lägga skrivartävlingarna i den här också. Men det vill jag inte. Jag vill i alla fall inte veta om det, i fall någon skulle läsa den. Och jag skulle aldrig maila ut den här adressen och säga till folk, "Jag har en blogg, läs den!"

Om de kan hitta den, får de läsa den. Det är ok. Men det som är riktigt spännande är tanken på att någon som inte känner mig och inte vet någonting om mig kanske någon gång hittar hit och läser litegrann. På samma sätt som jag varje dag när jag är klar klickar på Next Blog-knappen upp i hörnet och bläddrar igenom några bloggar tills jag hittar något som fångar min uppmärksamhet. Kanske någon fastnar på min blogg någon gång. Vad besvikna de kommer att bli, när de har läst en stund! Men då finns ju fortfarande den där Next Blog-knappen uppe i hörnet!