Tankar i lådan

Man måste tänka utanför lådan, säger de. Om man gör det kan man se helt nya samband och tidigare otänkbara möjligheter. Jag önskar jag kunde. Det brukar vara hinder jag ser, åt alla håll, närhelst jag höjer blicken. Därför tittar jag mest ner i marken. Det är så svårt att hitta det där mellanläget. Det som inte är för försiktigt och inte är för vansinnigt. Det som skulle innebära en utvecking, en förbättring jämför med vad jag har nu och ändå är genomförbart. Det som finns mellan stasis och vilda dagdrömmar. Jag vill inte bara nöja mig!

Det handlar inte om pengar, tänker jag om och om igen. Det kan inte vara så simpelt. Om jag bara hittar rätt väg så kommer allt sådant att ordna sig. Eller är det bara för kvinnorna som gästar Oprah det funkar så? Find your true self, osv. Tänk om det här är hon, tänk om det här är den jag ska vara? Tänk om det inte är det? Jag vet inte vilket som är värst.

Var hittar man sina möjligheter, egentligen? Om jag ska höja blicken från marken, vilket håll ska jag titta åt då? Ska jag fokusera blicken helt nära eller vid horisonten?

Det jag drömmer om nu, är det genomförbart? Blir det en bok av det material jag har nu? Blir det en till, sedan? Och, viktigast av allt, om det blir det, kommer det att förändra någonting alls? Är Sandra, författaren, en person jag kan trivas med att vara? Är hon bättre än "bara" Sandra? Är hon en bättre hustru, en bättre mor? Kan hon laga mat, sy sina egna kläder, få växter att frodas? Har hon humor, är hon självsäker, kan hon få på sig ett par 32" jeans utan att det ser fördjävligt ut? Har hon några vänner? Sover hon om natten?

Det värsta som kan hända är att man får precis det man har önskat sig, och så är allting precis som förut.

Jag vill öppna lådan! Jag inbjuder härmed det oväntade, välkommen in i mitt liv, överraska mig, förvåna mig, öppna mina ögon för nya horisonter! (Och snälla, låt det inte vara cancer...)